Ett gammalt dagboksinlägg.

Rusar man in i saker för lätt? Fattar man beslut förhastat? Funderar man för mycket?
Jag gör detta. Om vi tar ett exempel. Vi kan ta förhållanden. Ibland kan jag vilja så mycket att jag glömmer bort vad jag känner. Såg ett gammalt dagboksinlägg som jag skrivit. Där jag hade träffat en trevlig o bra karl, vi kan kalla honom D. Jag var lycklig över att jag hade träffat denna D. Och jag gick in i ett förhållande. Det blev officiellt. Ett tag senare, låt oss säga en månad, om ens det. Började jag få panik, för att jag kände att detta inte riktigt var rätt, vilket jag egentligen känt från början.

Vad har jag lärt mig av detta då? JO, att ta ett dag i taget. Känns det inte rätt, ge fan i det. Visst går jag miste om en del härliga karlar. Men jag kan inte tvinga mig själv att känna och jag kan inte "nöja" mig med att bara tycka om. Jag vill älska. Och älska gör jag bäst vid en PANG förälskelse. Jag vet hur jag funkar. Jag får inte känslor för vänner, tyvärr. Fast än jag borde.... Jag går miste om MÅNGA bra män.

22 § - Sambolagen

Vissa dagar känner jag mig så dum. Känns som ingen förstår eller tror på det jag säger och faktiskt vet! Känner mig dumförklarad i många lägen. Känns ganska surt måste jag meddela.

Var hemma hos en vän tillsammans med en annan vän och vi började diskutera lagar. Eftersom han äger att gulligt hus själv så påpekade jag att enligt sambolagen kan du bli av med huset om du inte skrivit ett speciellt papper på att det just är ditt hus och din blivande framtidssambo enbart bor där, och inte äger huset. Men han TRODDE inte på mig?! Han dumförklarade mig i stort sätt kändes det som. Han gjorde ju detta inte medvetet, men han tyckte väl det lät för befängt, vilket jag håller med honom om. Men jag har tagit fram EN paragraf ur sambolagen och den följer;


22 § Innehar den ena sambon den gemensamma bostaden med hyresrätt eller bostadsrätt och utgör egendomen inte samboegendom, har den andra sambon rätt att överta den när samboförhållandet upphör, om den sambon bäst behöver bostaden och ett sådant övertagande även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Om samborna inte har eller har haft barn tillsammans, gäller detta dock endast om synnerliga skäl talar för det.

Anspråk på att ta över hyres- eller bostadsrätten skall framställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde. Lämnar sambon bostaden, skall anspråket dock framställas senast tre månader därefter. Fristen på ett år gäller inte om den sambo som innehar bostaden avlider och den efterlevande sambon bor kvar i bostaden.

Den som övertar bostaden enligt första stycket skall ersätta den andra sambon för bostadens värde. Det får ske genom att bostadens värde avräknas vid bestämmandet av sambornas andelar i bodelningen, om den som lämnar bostaden kan tillgodoses på det sättet. I annat fall skall vad som fattas betalas med pengar. Ställs godtagbar säkerhet för betalningen, kan sambon få skäligt anstånd med denna.

Som JAG tolkar det är det att en blivande sambo kan ta ditt hem även om det var ditt från början. Hur tolkar ni denna paragrafen? Själva sambolagen är väl till för att göra samboförhållandet mer likt ett äktenskap, med mer trygghet för båda parter. Men den brister säkerligen på många ställen och mycket känns helt befängt. Men grejen är så att det är en LAG och det gäller just nu. Det man kan göra är att läsa igenom och vara förberedd på eventuella samboseparationer. Där står mycket i sambolagen som man bokstavligen tappar hakan, så läs gärna igenom den. http://www.sambolagen.com/ Man kan lära sig massor. Jag har ifs aldrig haft problem med en sambo. Men det gäller inte bara bostaden, det gäller eventuella studielån och andra skulder.

Visste ni ens om detta?