Tick tack, tiden går...

Bah. Känner mig konstig. Kan inte glädja mig åt de små sakerna längre. Känner mig irriterad på alla och övertrött ständigt. Inte kul alls. Hoppas detta bara är någon fas jag är inne i som försvinner...nu?.... Måste hända något mer i mitt liv än ett antagningsbesked. Känns som allt står still, allt utom tiden. Tiden bara går och stressar rejält. Och jag bara väntar på att något ska hända. Känns sjukt fel.

Har kommit underfull med en sak som saknas i mitt liv. Jag skulle behöva bli vansinnigt kär. Men det verkar ganska omöjligt tyvärr. Jag har väl inte mognat klart i o m sjukdomen och jag måste fokusera mig på mig själv. Men det känns surt. Är ju så oerhört mysigt att vara kär. Men det dyker väl upp någon gång får man hoppas. Annars så skaffar jag mig en sisådär 14 katter... Men jag måste väl som sagt fokusera på en eventuell utbildning och mig själv. Sen kommer väl resten av sig självt? Måste bara försöka sluta tänka på hur mycket jag saknar det. Men på sommaren blir man ständigt påmind faktiskt. Så lite svårt... Men jag överlever väl i 4 år till i värsta fall...

Det sägs att det ska finnas en åt alla. Och min familj och vänner har verkligen hittat rätt partners. Så nog finns det hopp även för mig. Kan GBglass-gubben, kan jag. Undrar vilken dating-site han satt på?! Lyckliga är dom i alla fall, det syns tydligt på hans lilla gumma.