Livet gör ont, nästan jämt.....

Kommer ni i håg på idrotten när man var liten? När klasskamrater skulle välja ut lag och man blev vald sist, eller så fick man vara reserv för det var ojämna lag? Det gör jag iallafall. Jag har väl inte direkt varit mobbad i grundskolan, men jag var väl inte direkt poppis heller. Hade mina plågoandar genom hela skolgången och ja, jag får fortfarande rysningar när jag tänker på dom. Det var genomelaka människor som antagligen mådde väldigt dåligt själva.

Varför börjar jag prata om detta, undrar kanske ni? Jo, för man blir bortvald hela livet. Hela livet sitter man på bänken och väntar på att någon ska VÄLJA en. Men man (läs. iallafall jag) blir ofta utbytt för annat, kanske bättre (?) umgänge. Börjar bli tröttsamt. Känns som det är onödigt att planera något, för man får ändå ett avslag när det börjar närma sig.

Nej, från och med nu ska jag låta ANDRA höra av sig till mig. E trött på att vara den som alltid kontaktar alla först. Nu låter det lite som om att jag har elaka vänner, det har jag IKKE. Bara så att de prioriterar annat, som de tror ska vara roligare. Vilket är förståligt. Men dom gör det nog inte medvetet. Så därför är jag inte arg. Men nu ska dom få jobba precis så som jag har fått jobba. Tänk er - Sara ska ligga lågt ett tag. Men nu orkar jag inte skriva mer om detta. Känner mig för låg för det och tårarna börjar floda.

Jag har mått väldigt dåligt sista tiden, varit väldigt ledsen och ganska arg. och inte har det då gjort saken bättre att folk glömmer bort mig - typ. Tror detta har med mina tjockispiller och göra. Måste nog prata med Dr.Lars. Får kanske bli operation direkt. För jag orkar snart inte mer. Nära på att ge upp helt...

Livet gör ont, nästan jämt.....

kram