Jag är en funderare. Det kommer jag nog aldrig komma ifrån. Jag funderar över exakt allt. E väl därför som min skalle surrar så mycket. För inte det att jag enbart funderar, jag överanalyserar allt oxå. Måste ta tag i mig själv när det kommer till detta. Sårar bara mig själv i slutändan.
Funderar väldigt mycket nu på framtiden. Jag älskar mina nära vänner. Jag har inte speciellt många nära tjejkompisar men dom jag har är sambo och/eller gravida/har barn. Bara jag kvar. Och jag är fortfarande singel. Ingen ljus framtid här inte. Jag börjar bli gammal och tur i kärlek har jag helt enkelt inte. Det där med LYCKLIG kärlek är få förunnat.. och jag verkar inte ha någon direkt flyt i den saken.
Därför har jag funderat mycket på framtiden, men jag får väl helt enkelt vänta och se vad som kommer att ske. Känner mig väldigt nere pga detta. Och nej, snälla, låt bli att lägga kommentarer så som.. "det kommer gumman".... "det finns en för alla" osv. Pallar inte höra sånt skitsnack. För det kan ingen veta! Finns dom som förblir ensamma. Bara för att du/ni har haft tur, innebär det inte att andra har det.
Men jag tror på kärleken, jag hoppas att han finns där, men jag kan inte låta bli att fundera. Det kanske är menat att just JAG ska vara ensam? Kanske var menat att jag inte skulle gjort slut med Exet, han var kanske min chans!? osv?!
Vem vet? Inte du iallafall!
Puss
1 kommentar:
Jag räknas kanske inte som en nära tjejkompis, haha, men jag är varken gravid, har barn, pojkvän eller sambo. Jag bor ffs hemma utan gymnasiekompetens, och utan så mycket som ens ett fylleragg! Men vet du vad? DET LÖÖÖÖÖSER SIG, som en vis dam jag känner brukar säga. Jåi heter hon.
Skicka en kommentar