Jag har hört att vissa personer kan, utan att behöva göra eller säga något särskilt, sätta ett enormt intryck på en. Det händer inte speciellt ofta och har man tur så upplever man det EN gång i sitt liv. Jag har haft turen att träffa just en sådan person. Denna turen inträffade för lite mer än ett år sedan, i Sundsvall, min tidsuppfattning kan vara fel dock, mådde inget bra. En person som jag antagligen ALDRIG kommer glömma. Jag kan bara tala utifrån vad jag kände. Ingen kärleksförklaring nu, det får ni inte tro. Utan mer på ett övre mentalt plan.
Jag mådde inget bra och J. förstod direkt. Han eller jag behövde inte säga något, eller göra något. Men jag märkte att han förstod. Det jag behövde just då, var exakt det jag fick. En förstående människa att le mot mig och ge en sådan förstående blick, det hör inte till vanligheterna direkt. Att sitta på verandan, med gitarrspel och underbar sång. Gråter nästan bara jag tänker på det.
Anledningen till att jag skriver detta är att jag vill att han ska veta hur ofantligt tacksam jag var/är över att han förstod mig och ändå log. Jag märkte att han tyckte om mig för den jag var. Jonas är en extremt vänlig själ, som inte dömer i förhand. Har länge velat säga detta till honom och för ett tag sen, sa jag det.
Ibland klickar det på något udda sätt. Men det är härligt. Han betyder mer än vad jag någonsin kunde ana. Stolt över att ha lärt känna honom. Ser framemot att åka och hälsa på honom igen. Snart hoppas jag. Behöver höra hans sång och vara i hans förstående sällskap. Bara vara. Ord räcker tyvärr inte till alltid.
Tack Jonas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar