Städning av känslor.

Nu har jag raderat honom från mitt internetliv. Mannen som betytt oerhört mycket under många år. Bard. Känns tufft. Men det var ett måste. Går ständigt och tänker på honom. Undrar hur han har det osv. Drömmer till och med om honom. Senast i natt. Han hade klippt sig.. :(
Han behagar inte ens att svara. Ja, jag är oerhört förtjust och möjligtvis småkär i honom. Därför detta beslut. Jag klarar inte ha det så i mitt liv. Vill ha folk som bryr sig. Vill ha människor som VILL umgås/prata med mig. Vill liksom inte känna mig tjatig, när jag pratar med någon. Med andra ord så vill jag att det ska vara ömsesidigt och att personen ska visa lika mycket intresse i mig, som jag i dom.

Så det är med tår i ögat, som jag säger farväl till världens underbaraste karl. Som tydligen inte är så underbar längre. Synd bara att han inte insåg vilken jävla chans han har haft i mig.

Livet går vidare och det är dax att blicka framåt. För tillfället behöver jag ändå ingen karl. Jag har så mycket att arbeta med mig själv, så jag fokuserar på det istället.

I have the right to make demands on people. It is my life. My will.